Det här är en panikattack

Det var en vårkväll och livet kändes ganska bra, visserligen hade det varit rätt stressigt sista tiden, men nu började allt ordna upp sig. Jag låg i min säng och pratade med min kusin i telefon när jag plötsligt blev medveten om hur mitt hjärta bultade. I samma stund gick det en värmevåg genom kroppen och jag tappade fokus på vårt samtal. Jag minns att jag tänkte »vad är det som händer « och att jag började svettas. Jag sa att jag måste kolla en grej och att jag snart skulle ringa tillbaka. Jag har en stark minnesbild av att mitt synfält blev mindre och att telefonluren såg lite konstig ut när jag la på. Det stack i fingrarna ungefär som om de var fulla av kolsyra. Jag försökte känna min puls men lyckades inte riktigt hitta den. Det kändes som om huvudet var i en glasburk och jag fick en stark känsla av att jag höll på att bli galen. Inte kunde det väl vara fel på mitt hjärta? Eller kunde det vara en hjärtinfarkt fast jag är så ung? Nej, jag håller nog på att bli galen, det här är ett nervsammanbrott! Tänk om jag fastnar i den här otäcka känslan. Jag tänkte att jag måste försöka andas lugnt, men ju mer jag försökte lugna ner mig desto konstigare kändes det. Jag var ganska säker på att jag höll på att förlora medvetandet – tänk om jag skulle tuppa av och dö här i min säng och ingen kände till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag ringde upp min kusin igen och måste ha låtit hysterisk när jag skrek: »Hjälp mig, det är något konstigt med mig – jag tror att jag håller på att dö!«


Så beskriver en patient sin första panikattack. En panikattack skiljer sig från annan ångest genom att den kommer plötsligt och oväntat och sedan växer så att man inom tio minuter känner mycket stark ångest. För att räknas som en panikattack så ska den uppkomma trots att det inte, objektivt sett, finns nagot livshotande i situationen.


Fullständig eller begränsad panikattack

En panikattack kan vara begränsad eller fullständig, beroende pa hur många specifika symtom som ingår i attacken. Dessa symtom är listade i DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders [fjärde utgåvan]). Det är en diagnosmanual som används av läkare, psykologer och forskare över hela världen for att kunna bedöma och diagnostisera psykologiska problem (se appendix pa sidan 24 for exakta kriterier enligt DSM-IV).

Testa dig själv

Tänk på din senaste ordentliga panikattack och svara sedan på nedanstående frågor med ≫ja≪ eller ≫nej≪:
  • Slog hjärtat fort, hårt eller gjorde det volter i bröstet?
  • Svettades du?
  • Började du darra eller skaka?
  • Kände du andnöd, eller att det var svårt att få luft ?
  • Kändes det som att du höll på att kvävas?
  • Hade du tryck över bröstet eller ont i bröstet?
  • Var du orolig i magen, mådde illa eller kändes det som om du höll på att fa diarre?
  • Kände du dig yr, ostadig eller svimfärdig?
  • Kändes allt overkligt eller som i en dröm?
  • Var du rädd för att bli tokig eller tappa kontrollen?
  • Var du rädd för att dö?
  • Kände du stickningar eller domningar i kroppen?
  • Kände du frossa eller värmevågor i kroppen?

Om du svarade ≫ja≪ pa minst fyra av fragorna hade du en fullstandig panikattack. Om du upplever farre an fyra av de olika symtomen enligt kriterierna i DSM-IV klassas den som en begransad attack. Det betyder dock inte att attacken for den skull behover upplevas som lindrigare an en fullstandig attack.


Skillnaden mellan panikattack och paniksyndrom

Panikattacker kan forekomma vid en rad olika psykiatriska tillstand, inte bara vid paniksyndrom. För att få diagnosen paniksyndrom krävs förutom att man har oväntade och återkommande panikattacker, även att man under minst en månad upplevt nagot av nedanstående:

  1. Ihållande ängslan för fler attacker.
  2. Oro för vilken betydelse följden av en attack kan få, exempelvis att mista kontrollen, få en hjärtattack eller bli galen.
  3. En betydande beteendeförändring med anledning av attackerna, exempelvis att man börjar undvika vissa platser eller blir mer uppmärksam på var utgångar och toaletter finns.

For att fa diagnosen paniksyndrom maste man alltsa forst ha aterkommande panikattacker med plotsliga upplevelser av intensiv radsla eller obehag utan att det finns nagon tydlig yttre orsak. Attackerna ska sedan ha lett till att man kant en stark oro for att fa ytterligare attacker, eller att man pa nagot satt har andrat sina vanor pa grund av attackerna. Det kan handla om att undvika vissa platser eller att inte ga ut ensam. Det kan ocksa vara sa att man ar radd for att tappa kontrollen, att det ar nagot allvarligt fel pa ens hjarta eller att man haller pa att bli galen.

Andra ångestdiagnoser och tillstånd som kan utlösa panikattacker

Det finns flera olika typer av ångestproblem där man kan få panikattacker, men som inte klassas som paniksyndrom eftersom attackerna i sig inte ar det centrala problemet. Vanliga angestproblem dar panikattacker kan forekomma är:

  • Social fobi – radslan ar kopplad till sociala situationer som att vara med pa fikaraster eller att tala offentligt. Det centrala i radslan ar att andra ska granska och kritiskt bedoma en.
  • Generaliserat ångestsyndrom, GAD, innebar att man oroar sig for saker som ska handa, for vad andra ska tycka och tanka och for hur det ska ga. Oron ar sallan sa stark att den ger panikattacker, det ar mer en malande oro som man kanner storre delen av tiden.
  • Posttraumatisk stress, PTSD, ar en mycket svar stressreaktion som i regel bottnar i och kommer efter svara traumatiska upplevelser. Man kan ha utsatts for krig, tortyr, valdtakt eller varit vittne till en svar olycka. PTSD kan ge upphov till panikattacker, men dessa uppkommer framfor allt som en reaktion pa minnesbilder eller annat som paminner om det hemska man varit med om.
  • Kroppsliga sjukdomar kan utlosa panikattacker eller ge liknande symtom. Hypoglukemi (for lag blodsockerhalt), giftstruma, storning av amnesomsattningen, vissa neurologiska sjukdomar, vissa hjartsjukdomar, drogoch alkoholpaverkan och abstinens vid missbruk ar tillstand som kan utlosa panikattacker. For att utesluta att panikattackerna orsakas av fysisk sjukdom bor en lakare gora en noggrann medicinsk bedomning.

Paniksyndrom med agorafobi

Agorafobi ar det som man förr kallade torgskräck. En rädsla för och ett undvikande av vissa platser eller situationer, särskilt där det kan vara svårt eller genant att avvika ifrån om man till exempel skulle få en panikattack. Agorafobi kan vara mer eller mindre begränsande, men för många kan det bli mycket handikappande i vardagen. Det kan till exempel innebära att man inte klarar av att åka till arbetet eller att gå hemifran själv.

Undvikandet – ett sätt att skydda sig mot fara

Undvikandet är ett naturligt sätt att slippa farliga och hotande situationer. Agorafobi blir ett sätt att hantera ångest. När undvikandet beror på en rädsla som inte står i proportion till den verkliga faran, men ända gör dig livrädd, kallas det för fobi. Agorafobi anses numera vara ett inlärt beteende, som därmed också går att lära bort.

Agorafobi är oftast något som utvecklas tillsammans med paniksyndromet. I praktiken innebär det att man undviker platser och situationer som man tror kan utlösa en panikattack eller så uthärdar man situationerna under mycket starkt obehag. Därmed begränsar man sitt liv och fobin har blivit ett handikapp. Alla som har paniksyndrom utvecklar dock inte agorafobi. Det är ännu inte klarlagt varför det är så. Agorafobi är dock vanligare bland kvinnor. Det kan bero på att pojkar och flickor lär sig bemästra sin rädsla på olika sätt och att man förvantas utmana sig själva mer och våga mer.

Vanliga agorafobiska situationer

Agorafobiska situationer har det gemensamt att de inger en obehaglig känsla av att vara fångad, instängd eller utom all säkerhet där ingen kan hjälpa en. Vanliga agorafobiska situationer är:

  • bilkörning
  • allmänna färdmedel som buss, tåg, spårvagn, tunnelbana, flyg, taxi och bat
  • att stå i kö
  • stora folkmängder
  • att gå i affärer
  • att vara hos frisören
  • att vara på restaurang
  • att gå på teater eller konsert
  • att vara långt hemifrån
  • okända platser
  • långa promenader
  • öppna platser
  • instängda platser
  • att vara ensam hemma
  • att åka hiss

Agorafobi – ingen långsiktig lösning

Även om det kan tyckas vara helt naturligt att försöka undvika, förebygga eller minska paniksituationer är det bara en lösning för stunden. På sikt håller det problemet vid liv på olika sätt:

  • Det dagliga livet inskränks och livskvaliteten minskar.
  • Man förstärker och håller kvar rädslan för vissa situationer eller kroppsreaktioner.
  • Man missar möjligheten att lära sig att hantera panikattackerna.
  • Man hindras upptäcka vad som skulle kunna hända om man inte försökte att undvika, stoppa eller minimera paniken.




Undvikande håller problemet levande

Undvikandet förstärker på sikt rädslan för de agorafobiska situationerna och de kroppsliga reaktioner som är förknippade med dessa situationer. För en tid sedan fanns det en tankeväckande serieteckning i en morgontidning. Det var en man som stod spikrak i ryggen och flaxade med armarna. En dam kom och fragade vad han höll på med, varpå han svarade ”Jag håller vampyrerna borta” . ”Men det finns ju inga vampyrer!?”, sa damen. ”Nej, just det!” triumferade mannen och fortsatte flaxa med armarna, som om det var hans förtjänst att det inte fanns några vampyrer. Genom att inte våga pröva att sluta med sitt flaxande missade han möjligheten att upptäcka att inget farligt faktiskt skulle hända.

Till boken Till toppen